by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901)
Glunten på föreläsning
Language: Swedish (Svenska)
Verse 1 Glunten: Har du hört min malör i går? Den var sänd av hin onde. Gud bevars för en stund så svår! Än jag skäms som en bonde. Magistern: Jag har ej hört det minsta grand, alltså lossa din tungas band! Glunten: Jag bevistade . . . Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt! Verse 2 Glunten: Jag bevistade en lektion, för att bli observerad av professorn och få mig ton, såsom högst intresserad. Magistern: Det var inte så illa tänkt; men du bar dig väl åt befängt? Glunten: Främsta bänken stod . . . Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt! Verse 3 Glunten: Främsta bänken stod obesatt; där blev jag nu assessor, tog så av mig min gråa hatt, och så kom min professor. . Magistern: Nå, det där är ju ganska bra; men hur, gick det se’n till, va’ sa’? Glunten: Segt som gummi e . . . Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt! Verse 4 Glunten: Segt som gummi elasticum, fastän hackat och malet, ljöd på »Ecclesiasticum» vittberömliga talet. Magistern: Ja, vem bad dig väl höra på? Å, (gäspar) så tråkigt! — Än sedan då? Glunten: Blicken höll jag på . . . Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt! Verse 5 Glunten: Blicken höll jag på honom spänd, så det sved i mitt öga, tills han såg mig och jag blev känd. Men nu båtar det föga. Magistern: Varför så då? I Guds namn säj, Säj rent ut vad som hände dej! Glunten: Tung var luften och ... Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt! Verse 6 Glunten: Tung var luften och solen sken melankoliskt i rummet. Snart av helaste exposeen ej ett ljud blev förnummet. Magistern: Mjuka tjänare! Jag förstår nu förträffligt hur allting går. Glunten: Ja, jag somnade . . . Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt! Verse 7 Glunten: Ja, jag somnade. Kära du, har du nånsin hört maken? Klockan blev både sex och sju, innan jag hann bli vaken. Magistern: Så fatalt! Men ponera nu att professorn, ej såg det, du! Glunten: Jo, jag snarkade . . . Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt! Verse 8 Glunten: Jo, jag snarkade så besatt, att — som Fama lär tuta — auditorium brast i skratt och professorn fick sluta. Magistern: Nå, men varför ej rätt och slätt väcka opp dig, som var så lätt? Glunten: De försökte, men . . . Magistern: Ja, det var dumt! Both: Horribelt dumt!
Authorship:
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "Glunten på föreläsning", written 1847-1850 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "Glunten på föreläsning", 1847-1850 [vocal duet for baritone and bass with piano], from Gluntarne, no. 5. [text verified 1 time]
Researcher for this page: Leif Møller
This text was added to the website: 2014-12-12
Line count: 120
Word count: 417