by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901)
Huru Gluntens svårmod, på "Äpplet", skingras av Magisterns vårfantasier
Language: Swedish (Svenska)
Verse 1 Glunten: Bror, jag är ledsen vid livet, just jag, ledsen vid bråket och flärden! Ingenting finnes som är mig i lag, jag tar farväl utav världen. Ja, jag vill dö, bäddas i snö, glömma hur bittert jag lider. Magistern: Käraste du, inte ännu! Än komma gyllene tider. Glunten: Ja men, bror, om du tror, är det rent åt fanders. Forna da’r var man karl, då var “etwas anders”! Both: Gutår! Magistern: Snart kommer våren. Re’n vindarnas troppar sjungande gå över stad, över land. Both: Isarna brista och böljan hon hoppar, lekfull och fri mot sin älskade strand. Magistern: Då blir grönt i varendaste dal Glunten: Lärkan drillar och göken han gal Both: På var tuva ställs nu till en bal, rätt gentil för en sådan lokal. Då blir grönt i varendaste dal, lärkan drillar och göken han gal. Verse 2 Glunten: Ja, det är visst allt för trevligt det där, bara man inte mår illa; och nog är våren oändeligt kär matsedel hit, Lazarilla! Säg, ska’ vi ta supen, va’ sa’, bara blott en av de minste? Magistern: Nå, så låt gå! Brännvin för två! Randigt! – Läs högt nu! – Vad finns de’? Glunten: (Läser matsedeln) Inlagd sill, Holländsk sill, Norges sill i papper, sillsalat ... usel mat! Aldrig mer attrapper! Both: Gutår! Magistern: Tålamod! Snart skola Kungsängens liljor visa dig vägen till Ekelundshof. Both: Snart vid “Fördärvet” på sviktande tiljor kloten de dundra till sexornas lov. Magistern: Och på “Flustret” står Norberg och glor Glunten: I vit jacka och blankade skor. Both: Och när ångbåten kommer, min bror, finns det böckling ombord, som jag tror. Och på “Flustret” står Norberg och glor i vit jacka och blankade skor. Verse 3 Glunten: Käraste vän, vad den supen var bra, och din beskrivning på våren! Båda de ligga – ja, tack skall du ha’ – just som en balsam kring såren. Posito att redan jag satt där ner i båten och klunka’. Magistern: Posito sen’, jag vore en, som stod vid dörren och dunka’ Glunten: Men se nu, är det ju, helt och hållet annat? Och till maj, aj, aj, aj, är det långt förbannat. Both: Gutår! Magistern: Solen med lågande kyssar re’n väcker jorden, sin unga, sin slumrande brud. Both: Se hur han ler, då hon sömnig sig sträcker, kastande av sig sin snövita skrud. Magistern: Och re’n vaknade framtitta två ... Glunten: Hennes sötaste barnungar små. Both: Lilla sippa med ögon så blå, och gullviva i strumplästen grå. Och re’n vaknade framtitta två hennes sötaste barnungar små.
Authorship:
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "Huru Gluntens svårmod, på "Äpplet", skingras av Magisterns vårfantasier", written 1847-1850 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "Huru Gluntens svårmod, på "Äpplet", skingras av Magisterns vårfantasier", 1847-1850 [vocal duet for baritone and bass with piano], from Gluntarne, no. 13. [text verified 1 time]
Researcher for this page: Leif Møller
This text was added to the website: 2014-12-12
Line count: 111
Word count: 421