by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901)
Gluntens flamma
Language: Swedish (Svenska)
Verse 1 Glunten: En gång var jag mycket, mycket kär . . . Magistern: Skål, min bror, för alla gamla minnen! Glunten: Jag var rik, som självaste de Geer . . . Magistern: Klang! Gutår! – och fröjda dina sinnen! Glunten: Allt är slut. De lustar snöda längesedan äro döda; och min flammas rosenröda läppar redan upphört glöda. Both: Nå, vad gör det? Här ska’ vi sitta den hela guds da’n, stoppa vår pipa och vrida vår kran; här ser du den, som är gammal och van båd’ vid förtal och chikan. Ja, det ge vi fan! Strunt uti skvallret och pratet i sta’n! Magistern: Ty vore du också så vit som en svan . . . Glunten: likaväl. Magistern: så gjorde man dig till den värsta morjan. Glunten: Ja, min själ! Magistern: Men nog var det hårt, att din friareplan så hastigt gick i kvav uppå tidens ocean. Verse 2 Glunten: Ja, nog var det otur, kära du! Magistern: Tag dig en klunk och relatera! Glunten: Sent en regnig höstkväll trettisju . . . Magistern: Samma år jag skulle exercera – Glunten: Gick jag, vinglande på klacken, utför Carolina-backen; plötsligt törnar jag, och – ack, en ängel far pladask på nacken. Both: Ja, vad gör det? Här ska’ vi sitta den hela guds da’n, etc. Verse 3 Glunten: Tänk dig nu mitt stora bryderi! Magistern: Nå, än hennes då, som fann sig knuffad? Glunten: Ja, nog föll hon utan pryderi. Magistern: Stackars liten! När man så blir skuffad . . . Glunten: Snart hon står på benen åter vacker, men igenomvåter, och jag fjäskar, torkar, gråter, och hon ler och hon förlåter. Both: Men vad gör det? Här ska’ vi sitta den hela guds da’n, etc. Verse 4 Glunten: Om du visste, hurudan jag var! Magistern: A, det vet båd’ jag och många flera. Glunten: Ack, jag sprang i backen alla da’r. Magistern: Sprang dock ej omkull din ängel mera? Glunten: Fåfängt, brorl Ett år förrinner utan att mitt mål jag hinner, då till slut en dag jag finner henne – och allt hopp försvinner. Both: Men vad gör det? Här ska’ vi sitta den hela guds da’n, etc. Verse 5 Glunten: Som du vet tenterade jag förr. Magistern: Ja, du var bland våra polyglotter. Glunten: Bäst jag satt, så öppnades en dörr. Magistern: Jag förstår – professorns sköna dotter! Glunten: Nej, där stod min forna flamma, och professorn i detsamma sade: “Har du kaffe, mamma, åt min herre?” – Fan anamma! Both: Men vad gör det? Här ska’ vi sitta den hela guds da’n, stoppa vår pipa och vrida vår kran; här ser du den, som är gammal och van båd’ vid förtal och chikan. Ja, det ge vi fan! Strunt uti skvallret och pratet i sta’n! Magistern: Ty vore du också så vit som en svan, Glunten: likaväl . . . Magistern: så gjorde de dig till den värsta morjan. Glunten: Ja, min själ! Magistern: Men nog var det hårt att din friareplan så hastigt gick i kvav uppå tidens ocean.
Authorship:
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "Gluntens flamma", written 1847-1850 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "Gluntens flamma", 1847-1850 [vocal duet for baritone and bass with piano], from Gluntarne, no. 18. [text verified 1 time]
Researcher for this page: Leif Møller
This text was added to the website: 2014-12-12
Line count: 117
Word count: 504