by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901)
En kväll på kyrkogården
Language: Swedish (Svenska)
Glunten: Tror du ej, bror, när den tysta graven sluter oss i sin kalla famn, tadlet skall tröttna att bryta staven så över ditt som Glunten:s namn? Magistern: Nej, kära du, det tror jag ej; tadlet det tröttnar aldrig, nej. Glunten: Ja, men om också de flesta döma omilt och hårt på vår döda mull, några för oss skola säkert ömma ta vårt försvar för vänskaps skull. Magistern: Långt förrän gräs på graven gror, vännerna glömt oss, hedersbror. Glunten: Säg inte så du! Om nu du doge, säkert de illa vid sig toge. De skulle ledas vid fröjd och gamman, sörja dig bittert allesamman. Magistern: Ja, gubevar’s! Det nekar jag ej. Men huru länge? Var god och säj! Glunten: Du gör dem orätt. Lita på mej, de skulle länge sörja dej. Both: Ja, gubevar’s! etc. – Du gör dem orätt etc. Magistern: Nej, hör nu på en teckning utur vardagslivet! Du dör; och då berättas det – det är nu givet – posito så: Vet ni att Glunten: är icke mera? Han dog i natt . . . av slag. Glunten: (tankspridd) Vem, jag? Magistern: Sorgsna, bestörta, fulla av oro, vännerna alla skulle säga: Å, herre Gud, är det sant? Är han döder, vår vän, vår bror? Vad mitt hjärta det blöder! Nyss satt han bland oss så frisk och så röder och kvad en stump för de lyssnande bröder. Ack, fåfängt vi söka i norr och i söder en sådan kamrat. Ja, döden skjuter så blindvis, som Höder, och Loke skrattar, men Balder förblöder; och eken faller, som rankorna stöder. Men svampen frodas, som märgen föröder. Ack, fåfängt vi söka i norr och i söder en sådan kamrat. De klaga så och dystra stå och tycka livet öde. De skiljas åt, gå var sin stråt kanske vid tårars flöde. De träffas se’n vid lampors sken . . . och minnas knappt den döde. Glunten: Fy fan, så du fantiserar och andas gravluft i livets vår! Tror du att man profeterar, för det man idel elände spår? Magistern: Säg vad du vill! Tiden din tro nog kurerar. Both: Men varför gräla så? Tids nog vi få ändå veta, vem av oss två sådant får bäst förstå. Glunten: Till dess lägga vi ad acta det här olyckliga ämnet, bror; dock vill jag på förhand sakta dig säga något, som knappt du tror. Magistern: Kanske ändå, om det sig stöder på facta. Glunten: Ajo, gu’nåsl Men var tyst som graven, jag är av samma tro, som du.
Authorship:
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "En kväll på kyrkogården", written 1847-1850 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Gunnar Wennerberg (1817 - 1901), "En kväll på kyrkogården", 1847-1850 [vocal duet for baritone and bass with piano], from Gluntarne, no. 19. [text verified 1 time]
Researcher for this page: Leif Møller
This text was added to the website: 2014-12-12
Line count: 89
Word count: 415