by Birger Sjöberg (1885 - 1929)
Marsch till festplatsen
Language: Swedish (Svenska)
Se, leden förvirras och vackla strax innan vi sätta i gång. Där rusar, röd som en fackla, basblåsarn i vildaste språng. Sin tuba så ivrigt han tager ur säcken, som liknar en kjol. Det är, som när Skaparen drager ur molnet sin blänkande sol. Sin skäggkvast så lystet han trycker mot bastubans svällande mund. Det liknar en kyss, o, min Frida, i musikens välsignade stund! Skarorna sluta att vackla, vid smattret vi sätta i gång. Standaret, likt fladdrande fackla, det flyger från glimmande stång. "Vad var det, som slog mej på kinden, som slog mej i ansiktet nyss?" Standartofsen flög ju i vinden och gav dig en smällande kyss. På fanan, den ljusblåa flamman, syns globen med polerna små. Än kramas den häftigt tillsamman, än åter den väldig ses stå. Den bild, som så skrynklas av vindar, den är utav Jorden, vår mor. Se, runt om ekvatorn sig lindar ett bandage med inskrift, jag tror! Sulorna trampa och takta på gatan, av daggen så våt, och stirrande ögon betrakta vår marsch och vår skinnande ståt. Men strax intill Frida sig vänder en man, det är talarn, vi se. Nu knäpper han hop sina händer på skämt, som han sorgset vill be. Han ropar: "Papiret fallerar! Spring efter papiret, herr Dahl, för annars mett härrskap riskerar, att inte det blir någet tal!" Han blinkar så listigt och skakar i luften så lustigt sin hatt. Från myllrande ledet då brakar som en åska ett bullrande skratt. Bastuban blixtrar vid kröken, och tåget går halvt i en ring mot skogen bak diset och röken vid trum och vid klang och vid kling. Flöjtisten, så mild uti dragen, han torkar den blänkande stock och sticker en näsduk bak kragen och sjasar åt flugornas flock. Men stirrande, ängslig, en annan triangeln så plikttroget slår med halmhatten långt ner i pannan, där svetten som daggpärlor står. Nu fanbärarn nästan tycks sjunka, sitt läder han jämkar uppå, och trummorna dundra och dunka. Till vår svängbro vi hunnit ändå! Landsvägens dammskyar fara som rökpuffar ur en kanon och svepa vår svettiga skara i gyllne och rykande don. Strax efter vårt tåg höres frusta en häst. Han är eldig och glad. Han drager en vagn till vår lusta med röd och med gul lemonad. Buteljhalsar gnistra och tindra av ståltråd, de stängslena små, som frusande gulldrycker hindra att spruta sin flod på oss två. Och klirrandet hörs trots musiken, fast bastuban likasom drar ur avgrundens djupaste riken en förfärande jättefanfar. Titta! Vid skogskanten simmar vår ström med sitt blänkande sken. Den stimmar i morgonens timmar: "Drick av mej! Jag är nykter och ren!"
(Vid logen Hoppets Skölds utflykt framträda flera personer, bland vilka särskilt märkas basblåsaren Gustafsson, den rastlöse bestyraren Dahl, den listigt skämtfulle talaren samt den dystre, dansande smeden Blomström. Särskild uppmärksamhet väcker den unge målaren, kallad Pudding -- ett stockholmsbarn -- som varit inne på återupptagning två gånger och som från huvudstaden medfört de senaste dansnyheterna.)
Researcher for this page: Leif Møller
Authorship:
- by Birger Sjöberg (1885 - 1929), "Marsch till festplatsen", appears in Fridas bok: Småstadsvisor om Frida och Naturen om Döden och Universum, in 7. Sommarutflykt med nykterhetslogen Hoppets sköld, no. 1, first published 1922 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Birger Sjöberg (1885 - 1929), "Marsch till festplatsen", published 1922 [voice and piano], from Fridas Bok: Småstadsvisor om Frida och Naturen om Döden och Universum, no. 7a [ sung text checked 1 time]
Researcher for this page: Leif Møller
This text was added to the website: 2012-07-03
Line count: 80
Word count: 434