by
Adolf Georg Paul (1863 - 1943)
Sången om korsspindeln
Language: Swedish (Svenska)
Available translation(s): FIN
Bak villande skog på en grönskande slätt,
där solskenet gassar så hett,
där sitter en spindel så svart och så stor
i gräset och stirrar och glor.
Han solstrålar fångar och tvinnar och gnor
och spinner till mörker och knyter ett flor
så starkt och så tätt,
så luftigt och lätt,
i dess maskor han fångar var levande själ
och pinar och plågar ihjäl.
Och solen hon bleknar, och ljuset så matt
det slocknar i svartaste natt.
Och mänskorna vandra omkring utan själ
men finna sig fram lika väl.
De tycka att mörkret är ljust som en dag
och mörkrädda bli, när det ljusnar ett tag
och gömma sig väl,
och drömma sin själ,
så stark och så fri. När de vakna från det
de tro att de somna så sött.
Men spindeln han spinner så arg i sitt sinn'
- en själ kan han ej fånga in.
Den själen går fri genom tidernas varv
från hjälte till hjälte i arv.
Och maktfulla gör dem och bringar dem nöd
och ära och nesa, - och seger och död,
och pina och blod
för mandom och mod. -
Ty alla de strida mot spindelens nät
och alla de falla på det.
Authorship:
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FIN Finnish (Suomi) (Erkki Pullinen) , "Laulu ristilukista", copyright © 2015, (re)printed on this website with kind permission
Researcher for this text: Emily Ezust [
Administrator]
This text was added to the website between May 1995 and September 2003.
Line count: 30
Word count: 200
Laulu ristilukista
Language: Finnish (Suomi)  after the Swedish (Svenska)
Vihreällä aukiolla syvällä metsän uumenissa,
missä aurinko niin kuumasti paahtaa,
istuu musta ja suuri hämähäkki
ruohikossa ja tuijottaa ympärilleen.
Hän vangitsee auringonsäteet ja punoo
ja kehrää ne pimeydeksi ja solmii niistä verkon,
joka on niin luja ja tiivis,
niin ilmava ja kevyt,
että hän vangitsee sen silmukoihin jokaisen
elävän sielun piinatakseen ne kuoliaaksi.
Ja aurinko menettää voimansa, sen hento valo
sammuu sysimustaksi yöksi.
Ja ihmiset vaeltavat ympäriinsä ilman sieluaan,
mutta tulevat mielestään hyvin toimeen ilmankin sitä.
He luulevat pimeyttä päivänvaloksi
ja pelkäävät kuin pimeää päivän valjetessa
ja kätkeytyvät hyvin
ja uneksivat, että heidän sielunsa muka olisivat
vahvoja ja vapaita. Herätessään
he kuvittelevat nukkuneensa hyvin.
Mutta ristilukki kutoo verkkojaan suutuksissaan;
on yksi sielu, jota hän ei pysty vangitsemaan.
Se sielu vaeltaa vapaana halki aikojen
perintönä sankarilta toiselle.
Se tekee heidät mahtaviksi ja tuo heille vaivaa
ja kunniaa ja häpeää, - ja voittoja ja kuoleman,
ja piinaa ja verta
palkkioksi miehekkäästä rohkeudestaan. -
Sillä kaikki he taistelevat lukin verkkoa vastaan
ja kaikki he jäävät sen vangiksi.
Authorship:
Based on:
This text was added to the website: 2015-06-27
Line count: 30
Word count: 164