by
Bertel Gripenberg (1878 - 1947)
Teodora
Language: Swedish (Svenska)
Available translation(s): ENG FIN FRE
Det frasar af silke, det strålar af rubiner,
Det böljar af bländande guldbrokad
Och natten är stilla och fullmånen skiner
I glans öfver kejsarens stoltastad.
Och skuggorna falla så mörka och stora
På gatornas glättade mar morsten.
Hon kommer, kejsarinnan, hon nalkas, Teodora,
I full månens skimrande, skälfvande sken.
Nu, nalkas Teodora min lustgård i natten,
När österlandets rosor stå röda som blod,
Och svagt sorlar springbrunnens plaskande vatten,
Och månljuset dallrar kring Astarots stod.
Hon kommer med smygande fotsteg som knarra så sakta,
Så sakta på gångarnas sand,
Hon nalkas med lemmar som skälfva
Och darra af lågande lustars omättliga brand.
Teodora, jag vill kyssa dina läppar, som befalla
Och kyssa och smila i samma sekund,
Kejsarinna, jag vill kyssa din hånande, kalla
Och törstande heta, förrädiska mun...
Jag vill dricka dina blickar, som tvinga och suga,
Jag vill smeka ditt eldröda, doftande hår.
Teodora, jag vill tro dina eder, som ljuga,
Jag vill glöm ma fördärfvet, som följer ditt spar!
Authorship:
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- ENG English (Emily Ezust) , "Teodora", copyright © 2019
- FIN Finnish (Suomi) (Erkki Pullinen) , "Teodora", copyright © 2015, (re)printed on this website with kind permission
- FRE French (Français) (Pierre Mathé) , "Teodora", copyright © 2022, (re)printed on this website with kind permission
Researcher for this text: Emily Ezust [
Administrator]
This text was added to the website between May 1995 and September 2003.
Line count: 24
Word count: 162
Teodora
Language: Finnish (Suomi)  after the Swedish (Svenska)
Silkki kahisee, rubiinit kimaltelevat,
häikäisevä kultabrokadi aaltoilee –
ja yö on vaiti ja täysikuu paistaa
loistaen keisarin ylpeän kaupungin yllä.
Ja varjot lankeavat niin tummina ja suurina
katujen sileään marmoriin –
hän saapuu, keisarinna, hän lähestyy, Teodora,
täysikuun hohtavassa, väräjävässä loisteessa.
Nyt lähestyy Teodora yöllä huvipuutarhaani,
kun itämaan ruusut seisovat verenpunaisina,
ja suihkukaivon putoava vesi solisee hiljaa
ja kuutamo väreilee Astarotin patsaan ympärillä –
hän tulee hiipivin askelin, jotka ratisevat
niin hiljaa käytävien hiekassa,
hän lähestyy, ja hänen jäsenensä vapisevat
liekehtivien himojen tyydyttämättömästä hehkusta.
Teodora, tahdon suudella sinun huuliasi, jotka käskevät,
ja suutelevat ja ivaavat samalla kertaa,
keisarinna, tahdon suudella sinun pilkallisen kylmää
ja himokkaan kuumaa, petollista suutasi,
tahdon juopua pakottavista ja kutsuvista katseistasi,
tahdon hyväillä sinun tulipunaista, tuoksuvaa tukkaasi.
Teodora, tahdon uskoa valojasi, jotka valehtelevat,
tahdon unohtaa turmion, joka seuraa jäljessäsi!
Authorship:
Based on:
This text was added to the website: 2015-06-27
Line count: 24
Word count: 132