by
Gustaf Fröding (1860 - 1911)
Jag ville, jag vore
Language: Swedish (Svenska)
Available translation(s): FIN
Jag ville jag vore i Indialand
Och India vore sig själf
Med pärlor till grus och rubiner till sand
Och slott som på vinken af Akbars hand
Drömts fram vid en helig älf.
Jag ville, mitt hus var af bambuns rör,
Där västvinden svalkades sval
Af palmer, som skuggade utanför,
Och dschungeln sjönge sin vilda kör
Om jakter och strider och parnings val.
En flicka med hy som mahognyträ
Och silke om höfter och bröst
Satt lutad iskuggan af palmernas lä -
Jag lade mitt hufvud mot finvulet knä
Och lyddes till hviskerskans röst.
Hon talade tyst som ett skymningens sus
Om själarnas tusen ars färd,
Om Karmas kamp och Akasas ljus
Och slocknandets ro i Nirvanas hus
Vid gränsen af varandets värld.
Jag ville min själ kunde lossas ifrån
Det vaknas för härjade strand,
Från alla förtorkade ögons hån,
Jag ville jag vore ett drömlands son,
En infödd af Indialand.
Authorship:
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FIN Finnish (Suomi) (Erkki Pullinen) , "Tahtoisin olla", copyright © 2010, (re)printed on this website with kind permission
Researcher for this text: Emily Ezust [
Administrator]
This text was added to the website between May 1995 and September 2003.
Line count: 25
Word count: 151
Tahtoisin olla
Language: Finnish (Suomi)  after the Swedish (Svenska)
Minä tahtoisin olla Intian maassa
ja että Intia olisi oma itsensä;
helmiä sorana ja rubiineja hiekkana
ja linnoja, jotka Akbarin kädenviittauksesta
kuin taikavoimalla kohoaisivat pyhän joen rantaan.
Tahtoisin, että taloni olisi bamburuo'osta,
että länsituuli pitäisi sen viileänä
palmujen varjostaessa ulkopuolelta,
ja että viidakko laulaisi villejä kuorojaan
metsästyksestä ja taistelusta ja parinvalinnasta.
Tyttö, jolla olisi mahonginvärinen iho
ja silkkiä lantion ja rintojen ympärillä,
istuisi palmuihin nojaten tuulelta suojassa
-- minä asettaisin pääni kauniin polven varaan
ja kuuntelisin hänen kuiskeitaan.
Hän puhuisi hiljaa kuin hämärän henkäys
sielujen tuhatvuotisesta matkasta,
Karman taistelusta ja Akasan valosta
ja sammumisen rauhasta Nirvanan talossa
olemassa olevan maailman rajoilla.
Tahtoisin, että sieluni pystyisi irtautumaan
valveillaolon autiolta rannalta,
kylmien, kuivettuneiden silmien pilkasta,
tahtoisin olla unelmieni maan poika,
Intian maan syntyperäinen asukas.
Authorship:
Based on:
This text was added to the website: 2010-01-14
Line count: 25
Word count: 121