by
Viktor Rydberg (1828 - 1895)
Kyssen
Language: Swedish (Svenska)
Available translation(s): FIN FRE
Räck mig de väna läpparnas kalk, fast drycken han ger mig
städse i ljuvaste fröjd blandade saknadens kval!
Aldrig du närmat min mun, förrän, gripen av trånad, min ande
slet i de känsliga band stoftet på honom har lagt.
Liksom en fånge vid vinterns slut, när en smekande vårfläkt
spelar från blånad sky in i hans fängelsevalv,
trycker mot gallret sin kind och andas och njuter men känner
dubbelt i njutningens stund tyngden av bojan han bär;
så när din kyss, så frisk som västan på blommande ängar,
skön som en ros i sin knopp, kom till min fängslade själ,
spratt i bojan hon upp och trängde mot läpparnas stängsel,
ivrig att svinga sig bort, svinga i frihet och ljus
hän till den värld, där ditt innersta jag, du älskade, dväljes,
där, för att, död för mig själv, evigt få leva i dig.
Confirmed with Viktor Rydberg, Dikter, Atlantis, Stockholm, 1996, page 56.
Authorship:
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FIN Finnish (Suomi) (Erkki Pullinen) , "Suudelma", copyright © 2010, (re)printed on this website with kind permission
- FRE French (Français) (Pierre Mathé) , "Le baiser", copyright © 2015, (re)printed on this website with kind permission
Researcher for this text: Emily Ezust [
Administrator]
This text was added to the website: 2010-01-14
Line count: 14
Word count: 143
Suudelma
Language: Finnish (Suomi)  after the Swedish (Svenska)
Ojenna minulle ihanien huuliesi malja, vaikka juomassa, jonka se tarjoaa,
aina suloisimpaan riemuun sekottuukin kaipauksen katkeraa tuskaa!
Koskaan et ole lähestynyt suutani, ennenkuin kaipauksen valtaama sieluni tempoili
herkissä kahleissaan, joihin maan tomu oli sen kietonut.
Niinkuin vanki talven mentyä ohi, kun kevättuuli hyväillen
sinitaivaalta henkäilee hänen vankiholviinsa,
painaa poskensa kalteria vastaan ja hengittää sitä nauttien, mutta tuntee
nautinnon hetkenä kaksinkertaisena kantamiensa kahleiden painon;
niin samoin sinun suudelmasi, raikas kuin länsituuli kukkivien niittyjen yllä,
kaunis kuin ruusunnuppu, tuli vangitun sieluni luokse,
se hypähti ylös kahleissaan ja painautui huulten porttia vasten
innokkaana riistäytymään irti, kohoamaan vapauteen ja valoon,
siihen maailman, jossa sinun omin itsesi, oma rakkaani, asustaa,
että se siellä, kuolleena itselleni, ikuisesti saisi elää sinussa.
Authorship:
Based on:
This text was added to the website: 2010-01-14
Line count: 14
Word count: 114